Ludvigsberg, en gustaviansk herrgård byggd 1776

Stockholm 1776. Solen har just stigit upp över staden och trots att klockan bara är fyra på morgonen myllrar det av liv. Sakta börjar sommarsolen tränga sig ner i de fuktiga och svala gränderna i Stan, eller Gamla Stan som vi säger idag. En drickare vaknar upp rusig från gårdagens rummel när en kärra med hackat enris skramlar förbi för att strös ut på någons kroggolv. Det ryker redan ur skorstenarna och snart kan de perukbeklädda borgarna med långskaftade holländska pipor ta sig en kopp kaffe till dagens första bloss.

I Stan bor merparten av Stockholms 72 000 invånare, förutom ett fåtal som börjat bosätta sig i omnejden som Söders höjder exempelvis. Med människorna samsas även djur av alla de slag och hästar, kor, höns och flugor trängs på husens bakgårdar. Avskräde, latrin och avfallsvatten samlas i kullergränderna och gör luften tjock av stank när det värms upp av sommarsolen. Flugor och smutsigt vatten gör att sjukdomar lätt sprids vida omkring och en rik flora av sjukdomar härjar konstant. Döden är var mans granne. Vid femtio är man gammal och i Stan klämtar ständigt klockorna för nya dödsfall.

Med detta i åtanke är det lätt att förstå om stockholmsköpmannen Adolf Ludvig Levin uppskattade att kunna fly undan staden till den idylliska skärgårdsön Muskö. Han började bygga Ludvigsbergs Herrgård i tidstypisk gustaviansk stil år 1776.

Son till drottningen?

Hur danskättlade Adolf Ludvig Levin kom över egendomen på Muskö tvistas det om. En version av historien gör gällande att han skulle varit drottning Lovisa Ulrikas gunstling, elaka tungor menar hennes oäkte son, och att kungen gav Levin marken på Muskö. Om detta stämmer är svårt att bekräfta, vi vet dock att han stod högt i rang hos både kungen och drottningen och att de var faddrar vid hans dop 1754. De skall ha gett honom hans kristna namn Adolf Ludvig (han konverterade vid tillfället från judendomen och hade innan efternamnet Levi). Den andra, och kanske mer troliga versionen, är att Levin, som startade Stockholms andra möbelaffär, köpte södra delen av Muskö av en spegelfabrikör och sedan bit för bit norra delen av ön från bönderna där.

Levin var en driftig affärsman som kommit till Sverige på egen hand och startat sigilltillverkning. Efter flytten till Stockholm kom han att bo på Riddarholmen. Han fick elva barn med sin fru Maria Becker och i samband med deras silverbröllop 1783 invigdes Ludvigsberg ordentligt med en stor fest. Det dröjde inte länge förrän Levin beslöt sig för att bo permanent på Muskö. Livet där var friskare, men på intet sätt lätt. Vintrarna var isolerade och det var endast korta perioder isen höll att fara på. På somrarna kom dock folk och hälsade på och under 1800-talet var det även vanligt att man hade betalande sommargäster från staden.

Samlingspunkt för fest och högtid

Släkten Levin växte och ägde gården i släkten ända fram till 1917, även om man av ekonomiska skäl tvingades arrendera ut huset från 1870-talet. Huset var det naturliga centrumet för allehanda stora fester och många kända personer har bott här. Bellman vistades exempelvis här för att dricka brunn på 1780-talet och en tillfällighetsvers från det tillfället finns bevarad.

Under 1900-talet har Ludvigsberg haft en brokig historia. Från att ha ägts av ett företag, drevs det som ett sommarpensionat av en privatperson på 40-talet, därefter köpte kronan huset, vilket arrenderades ut till svenska kyrkan från mitten på 60-talet. Under 80 och 90-talet har det dock drivits i privat regi som konferensanläggning. Sedan oktober år 2000 driver Cecilia Ludvin Ludvigsbergs Herrgård. Från början tillsammans med sin dåvarande man men numera på egen hand.